Klassisk fornsvenska

Klassisk fornsvenska kallas också äldre fornsvenska, vilket beror på att man delar in den fornsvenska perioden, som sträcker sig mellan ungefär 1225 och 1526, i två perioder: den äldre fornsvenska perioden, mellan 1225 och 1375, samt den yngre fornsvenska perioden, mellan 1376 och 1526. Dess alternativa namn, klassisk fornsvenska, kommer sig av att denna form av fornsvenska ännu var relativt välbevarad när det gäller nedärvda ljudsystem och formsystem. Språket hade med andra ord inte förändrats nämnvärt från runsvenskan, och hade mycket få lånord från andra språk.

Att man brukar säga att perioden med klassisk fornsvenska börjar just år 1225 beror på att man har daterat den äldsta svenska texten med latinska bokstäver till det året. Det handlar om ett fragment av Äldre Västgötalagen. Faktum är att en mycket stor del av de texter som idag finns bevarade från denna period är just lagtexter: senare, i mitten av 1300-talet, tillkommer även Magnus Erikssons landslag, den första rikssvenska lagboken. Förutom lagtexter handlar det framförallt om religiösa texter eller poetiska texter.

När man läser en fornsvensk text finns det flera saker som sticker ut för en modern läsare. En av dem är grafemet <Þ>, som uttalas ungefär som engelskans ”th” i ”this”. Det ser man flera exempel på i en av meningarna från just Äldre Västgötalagen: ”Givr maþr oquæþins orð manni, þu ær æi mans maki oc eig maþr i brysti. Ek ær maþr sum þv. þeir skvlv møtaz a þriggia vægha motum”. Andra grafem i denna exempelmening som kan verka främmande är <æ> och <ø>, som är typiska för fornsvenska texter och användes istället för <ä> och <ö>.

Sedan 1200-talet är det inte bara det svenska språket i sig som har utvecklats, utan även andra aspekter av samhället som påverkar vårt sätt att kommunicera. Ett sådant är hur vi sköter vår tandhygien. Möjligheten att ta hand om sina tänder på ett sätt som gör att de inte slits ned eller att man tappar dem helt, som många sannolikt gjorde på fornsvensk tid, gör att man idag troligen är mer benägen att tala och att visa sina tänder med ett leende. Det gäller dock endast om man är nöjd med sitt leende. Om du skulle behöva hjälp med tandreglering för att kunna le hämningslöst, kan du kontakta Tandreglering Danderyds Sjukhus.